Svar på Bahareh Mohammadi Andersson som skrivit på Kulturdebatten på DN:s internetupplaga

Jag instämmer med Bahareh Mohammadi Andersson i att man inte får blunda mot den könspartheid som sprids i de svenska förorterna. Vi är väl medvetna om att tusentals ungdomar lever under hedersvåld och hedersförtryck i Sverige. Miljontals människor i länder med religion som statsreligion är i samma situation. Men jag är dock kritisk till hennes påstående att majoriteten av den iranska befolkningen ”uppenbarligen” accepterar att hedersetiken är inskriven i den iranska lagen. Var finns källorna till påstående att majoriteten av denna acceptans är uppenbar? I Iran spikade man 1980 fast slöjan i pannan på eller piskade kvinnor som inte bar slöja offentligt. Våldet mot kvinnor fortsätter på olika sätt fortfarande. När Mohammadi Andersson påstår att majoriteten av befolkningen ”uppenbarligen” accepterar detta, befäster detta bilden av att hedersvåldet har kulturella rötter. Detta är samma rasistiska åsikt som Sverigedemokraterna öppet visat. Sharialagarna visar gång på gång att de går stick i stäv emot kvinnornas och barnens rättigheter. Vilken befolkning menar Mohammadi Andersson accepterar hedersvåld och hedersförtryck?

Det är den iranska regimen som står bakom dessa barbariska lagar. Hedersetiken sprids av politisk islam (islam med politisk makt) som styr Iran och därutöver i hela Mellanöstern och Nordafrika. Befolkningen är emot sharialagarna, särskild ungdomarna. Det räcker att se hur särskilt ungdomarna och kvinnorna lever i Iran, att långt ifrån accepterar denna hedersetik. Det räcker att kasta några blickar på deras levnadsförhållanden. Dessa bilder och filmklipp sprids fortlöpande på sociala medier som t.ex. Facebook och även i övrigt på internet, t.ex. på Youtube. Det räcker att bara kort se på kvinnors kamp för att konstatera detta. Det är en daglig kamp för kvinnors och ungdomars rättigheter i Iran. Till och med religiösa ledare och parlamentsledamöter påstår att kvinnorna inte accepterar hijab. För den som inte känner till det är hijab inte bara ordet för slöja utan det avser obligatorisk slöja, m.a.o. en tvångslöja.

Mohammadi Andersson skriver själv att hon stolt över den flertusenåriga persiska kulturen, men skäms över den delen av kulturen som tvingar kvinnorna att bära tvångsslöja på alla allmänna platser. Hijab har inte ett dugg med Irans tusentals års långa kultur. Obligatorisk slöjbeklädnad infördes först 1980, året efter revolutionen i Iran. Den 8 mars 1980, på internationella kvinnodagen, visade hundratusentals kvinnor på Irans gator öppet sitt missnöje med införandet av hijab. Det var en av de största demonstrationerna någonson som hållits på internationella kvinnodagen. Den regimen försöker ideligen att sprida sin barbariska hedersetik över hela världen. Men nu för tiden blir vi glada av att se att kvinnor och ungdomar öppet på gatorna i Iran, Turkiet, Mellanöstern och Nordafrika har börjat visa, att de vill ha en annan värld där mänskliga rättigheter är grundläggande för samhället. Kraven på sekulariserade samhällen betyder att islam är på tillbakagång och folk kräver att det hedersförtryck och hedersvåld som Mohammadi Andersson skriver om avskaffas. Stening av kvinnor, att misshandla dem och att sätta tvångsslöja på kvinnorna är definitivt inte en del av vår kultur. Att påstå något sådant är en mycket grov anklagelse mot majoriten av t.ex. det iranska folket.

Farideh Arman, ordförande för Kvinnorättsförbundet

Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *